Kristdemokrater väljer Erna Solberg

Norges kristdemokrater har gjort sitt vägval – och kommer söka en plats i den borgerliga regeringen.

En majoritet av Kristelig Folkepartis medlemmar röstade emot partiledarens vilja och en regeringskris är därmed avvärjd.

Vid det extrainsatta landsmötet fick medlemmarna tre alternativ: söka sig till den sittande regeringen, fortsätta som passivt stödparti, eller söka samarbete vänsterut och dra undan mattan för statsminister Erna Solberg och hennes Høyre.

I en andra avgörande votering stod det klart att en majoritet – 98 röster mot 90 – vill ha en högerregering.

Partiledaren Knut Arild Hareide satte sin egen framtid som partiledare på spel. Inför omröstningen sade han att han skulle avgå om medlemmarna gick emot hans förslag. Efteråt framträder han inför medlemmarna, påtagligt besviken.

– Men KRF:s själ är inte beroende av vilka partiet samarbetar med, säger han.

Nej till status quo

I en första votering fick alternativet att inte söka sig till någon regering och fortsätta som i dag minst antal röster. Vänsteralternativet fick då störst stöd, men när de som röstat för status quo tvingades välja mellan ett regeringssamarbete så valde de flesta höger.

Inför ödesomröstningen sade den norske statsvetaren Svein Erik Tuastad, verksam vid universitetet i Stavanger, till TT att KRF befann sig i ett läge som liknar Liberalernas och Centerpartiets i Sverige.

Sedan KRF 2013 blev stödparti till regeringen har man tappat allt fler röster. Enligt NRK:s senaste mätning är partiet nere på tre procent. Därför förde partiledaren Knut Arild Hareide fram förslaget att byta sida och i stället samarbeta med socialdemokratiska Arbeiderpartiet och Senterpartiet. Frågan har splittrat partiet och till exempel har Hareides två vice partiordföranden gått emot honom i frågan.

Rekordstort intresse

Trots att KRF är ett av de minsta partierna i det norska Stortinget har partiets vågmästarroll rönt stor uppmärksamhet i landet de senaste veckorna.

– Att en fråga väcker intresse av den här typen ser man bara en eller ett par gånger per decennium, säger Svein Erik Tuastad och nämner striden om hur Norge skulle ställa sig till ett EU-medlemskap som ett exempel på en fråga som fått uppmärksamhet i klass med KRF:s landsmöte.

Ett starkt bidragande skäl till att partiet har svårt att enas, påpekar Tuastad, har att göra med att KRF före valet gav väljarna två löften. Dels skulle man inte sätta sig i en regering med Fremskrittspartiet. Men man skulle inte heller hjälpa Arbeiderpartiets ledare Jonas Gahr Støre att bli statsminister.

– Det är två uppenbart paradoxala löften där man kan se likheter med den politiska situationen i Sverige.

Påminner om C och L

Många medlemmar som hade uttalat ett stöd för partiledaren Hareides linje sade också att de kommer att överge partiet om det väljer att stötta en regering där Fremskrittspartiet ingår, ett läge som påminner om Liberalernas och Centerpartiets situation i Sverige. Och precis som här har partiernas inställning till integration och invandring spelat en stor roll för det rådande läget i Norge.

– Identitetspolitiken utgör en dimension som inte löper parallellt med höger-vänsterskalan. När Hareide säger att han väljer vänstersidan så är det till följd av identitetspolitiken, säger Svein Erik Tuastad.

TT