Många larm spräcker fjällräddningens budget

Fjällräddningen har fått rycka ut ovanligt många gånger i sommar, med resultat att budgeten ligger på minus 1,9 miljoner kronor.

Polisen utreder nu två fall där fjällvandrare larmat i onödan.

– Kanske är det dags att sätta ned foten. Fjällen är ingen lekstuga, säger Stephen Jerand, polisens nationella samordnare för fjällräddningen.

Fjällräddningen i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland har ett anslag på 13,6 miljoner kronor i år. Anslaget är baserat på tidigare års verksamhet. Men den sista juli hade fjällräddningen ett underskott på 1,9 miljoner.

– Vi ser en klar ökning i antal utryckningar under sommaren, säger Stephen Jerand till TT.

Skärper tonen

Statistik och analys är inte färdigställt ännu, men Stephen Jerand konstaterar att fler fjällturister också innebär fler dåligt förberedda besökare. Det har hänt att fjällvandrare kroknat och slagit larm trots att de inte befunnit sig i fara. Stephen Jerand övervägar anmälan i två fall, i Padjelanta respektive Sarek, där vandrare larmat därför att de var trötta. Därmed riskerar de att straffas för falsklarm eller missbruk av larmanordning. Det är första gången onödiga fjällräddningslarm utreds.

– Detta är inte prövat ännu men vi tycker att det kanske är dags att sätta ned foten i de fall man inte gjort sin hemläxa, det vill säga planerat sin färd i fjällen. Att få hemlängtan eller få skoskav är ingen anledning att dra igång en fjällräddningsinsats som staten ska betala, säger Stephen Jerand.

Ingen självrisk

I båda fallen fick de som larmat följa med helikoptern tillbaka, mot betalning.

– Men vi får ju betala framkörningen till platsen. Den kostnaden kommer vi aldrig ifrån. Och i Sverige har vi inte den ordningen att den som blir räddad betalar en självrisk eller har krav på sig på en försäkring, säger Stephen Jerand.

Polisen har endast två helikoptrar i nordligaste Sverige, en i Kiruna och en i Östersund. Därutöver anlitas civila helikoptrar i mån av tillgång.

– Uppstår ett skarpt läge finns det kanske inte en resurs för dem som verkligen behöver den, säger Stephen Jerand.

Men han vill inte tala i termer av restriktioner, utan tror mer på utbildning.

– Vi vill inte stoppa människor från att vistas i naturen. Men vi vill att de ska vara förberedda, med rätt utrustning och i god kondition.

TT