Regeringen bjuder in till samtal om snabbtåg

Socialdemokraterna och Miljöpartiet är nu överens om att bygga nya stambanor för höghastighetståg. Allianspartierna och Vänsterpartiet bjuds därför in till förhandlingar.

Projektet bedöms kosta 205 miljarder kronor och ta runt 25 år. Men hur snabbt tågen ska köra är oklart.

– Vi vill kunna färdigställa nya stambanor för höghastighet så snart som möjligt och vår bedömning är att det bör kunna ske till 2040–2045, säger infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) till TT.

Prislappen ligger på 205 miljarder kronor, alltså något lägre än de 230 miljarder kronor som tidigare nämnts. Enligt Miljöpartiets språkrör och klimatminister Isabella Lövin beror det på att kostnaden kan pressas om man bygger på kortare tid. Dessutom säger hon att projekt på kontinenten visat att det går att bygga till lägre kostnad.

Alternativ till flyget

Miljöpartiet vill ha tåg som kan köra i 320 kilometer i timmen, som rejält kan korta restiden Stockholm–Göteborg och Stockholm–Malmö och ta resenärer från Stockholm till Hamburg på fem timmar.

– Vi är eniga om att restiden ska bli så kort att tågen kan ersätta flyget och att vi ska bygga stambanan så snabbt som möjligt, säger Isabella Lövin.

– Det finns ingen anledning att bygga för långsammare tåg än vad som är möjligt.

Men infrastrukturministern vill inte prata hastigheter.

– Vi preciserar inte hastigheten, utan vi konstaterar att vi vill göra detta med den snabbast möjligaste lösningen. Det är också en viktig del i diskussionen med övriga partier, så att vi vet att det finns en bred uppslutning, säger Eneroth.

Finansiering huvudfråga

Sverigeförhandlingen, som på regeringens uppdrag förhandlade om höghastighetståg, föreslog att staten ska låna till höghastighetsbanor som kan köra 320 kilometer i timmen. Men Trafikverket anser att det räcker med tåg som har en maxfart på 250 kilometer i timmen. Det dyrare alternativet med 320-tåg blir inte så mycket snabbare att det motiverar priset, är resonemanget.

I de kommande samtalen med de trafikpolitiska och ekonomiskpolitiska talespersonerna från Alliansen och Vänsterpartiet blir finansieringen en huvudfråga. Den måste hålla i både hög- och lågkonjunkturer framöver.

– Det här är ett stort industriellt projekt som kommer att gälla de kommande 25 åren och då måste det klara olika parlamentariska lägen, säger Tomas Eneroth.

– Det finns inga fria luncher, utan oavsett om man väljer lånefinansiering, gröna obligationer eller anslagsfinansiering, så måste man vara medveten om att allt måste rymmas inom ramen för statsfinansiella ramverket.

Trångt på spåren

Tomas Eneroth anser inte att nya höghastighetsbanor står i konflikt med regionala banor, utan att de i stället kommer att frigöra kapacitet i hela det övriga tågsystemet.

– I dag är det ingen tvekan om att det är fullt på spåren och därför behövs nya banor för att även arbetspendling och godstrafiken ska kunna fungera bättre, säger han.

Isabella Lövin lyfter fram att städer som Linköping, Norrköping och Jönköping kommer att tjäna på att hamna på pendlingsavstånd till de större städerna och att kommunpolitikerna där, även borgerliga, är starka förespråkare för nya stambanor.

KD och C positiva

Höghastighetsbanor var en av Alliansens valfrågor 2014, men sedan dess har Liberalerna sagt att partiet inte längre ser projektet som realistiskt och även Moderaterna har backat på grund av kostnaden.

Kristdemokraterna och Centerpartiet är dock positiva till bygget av höghastighetsbanor.

"Vi antar att det inte är någon halvmesyr man kommit överens om, utan att det regeringen vill prata om är att bygga riktiga snabbtåg, som går i 320 kilometer i timmen", skriver Centerns trafikpolitiske talesperson Anders Åkesson i en kommentar.

"Det får heller inte ske på bekostnad av underhåll och utbyggnad av befintliga vägar och järnvägar. Dessutom måste Norrbotniabanan vara med i samma satsning."

TT