Foto: Karin Wessl n/TT

LKAB och Kiruna är i tajt symbios

Varför behåller gruvan greppet om Kiruna? Arbetstillfällen, en tajt symbios och statens osynliga roll är några av orsakerna, enligt professorn som forskar om Kiruna och gruvans makt.

Telegram från TT / Omni
12 jan. 2020, 08.47

Folk i Kiruna som får frågan om staden klarar sig utan bolaget svarar samma sak: Inte en chans.

Gruvan är Kirunas ursprung och historia, och utan den skulle inte staden finnas, säger de. Trots att både turism och rymdverksamhet kommit till som nya framtidsnäringar.

– Gruvan är både som patron och mamma för Kiruna, säger Tommy Jensen, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet.

Han har tillsammans med Johan Sandström, också han professor i företagsekonomi men vid Luleå universitet, forskat på gruvan och makten i Kiruna. De har just skrivit klart en bok om stadens förhållande till LKAB som går under arbetsnamnet Gruvans makt.

Bolaget har historiskt bekostat mycket i Kiruna, och står för väldigt många arbetstillfällen med bra löner, förklarar Tommy Jensen. Både på LKAB och hos alla de entreprenörer och underleverantörer som LKAB använder.

– Det är lite som ett släktföretag. Många har sitt stamträd i gruvan.

LKAB har funnits så länge, och har genom åren gått igenom en massa kriser. Både ekonomiska – gruvan var nedläggningshotad på 70-talet – och politiska, som när Sverige exporterade järnmalm till Tyskland under kriget. Det förenar Kirunaborna med bolaget, förklarar han.

Stolthet

Nu är det också 50 år sedan gruvstrejken, men stoltheten från den lever kvar, berättar han. Den gav avtryck i hur den arbetsrättsliga lagstiftningen utformades, och det pratas fortfarande i Kiruna om gruvstrejken som en framgång.

– Gruvan har klarat av teknologisprång, kriser och förändrade attityder. Ändå står den där. Hur har de lyckats? Helt utan värderingar i övrigt så är det en fantastisk organisatorisk prestation.

Staden och LKAB är i symbios, förklarar han. Invånarna i Kiruna och bolaget är helt beroende av varandra.

Att Kirunaborna nu måste maka på sig tycker många är helt okej, vilket antagligen får övriga Sverige att häpna. LKAB kallar det för samhällsomvandling, men Tommy Jensen vill använda ett annat ord.

– Staden flyttas inte. Den rivs. Språkbruket är viktigt. Men det har funnits med från början. Man har alltid vetat att staden byggdes för nära gruvan.

Staten är tyst

Men statens roll är också viktig, både som ägare till LKAB och som yttersta beslutsfattare, förklarar han.

– Staten är tyst. Staten har bytt skepnad, från att tidigare ha skyddat sina medborgare mot kollektiva faror till att bli en neoliberal stat.

Staten vill nu inte blanda sig i, utan stöttar i stället enskilda individer och aktörer, förklarar han. Det gäller på en rad olika områden, som skola och sjukvård. Det är det förhållningssättet som också används i Kiruna och LKAB-frågan, enligt Tommy Jensen.

Kommunen och bolaget får sköta sig själva, trots att staten äger gruvan.

Att kommunen nu använder plan- och bygglagen som maktmedel beror på att det är det enda som står till buds, förklarar han.

– Att det är en öppen konflikt nu kan vara kommunens sätt att ropa på hjälp, säger Tommy Jensen.

Bakgrund: Bolaget byggde staden

Kiruna har byggts upp runt LKAB. Bolaget har skött mycket, och brytt sig om nästan allt. Gunnar Selberg, kommunalråd i Kiruna, (C) berättar att bolaget stod för både sjukvård och bostäder. Gruvungarna, som han själv, fick både sommarjobb och stipendier om pappa jobbade på LKAB. Bolaget höll till och med ungdomarna med fritidsgård när han var ung, dit de absolut bästa artisterna kom och uppträdde. Svenne och Lotta uppträdde på fritidsgården när han var barn, på LKAB:s bekostnad.

Ända in på 60-talet hade bolaget en plats i kommunstyrelsen, eller drätselkammaren, som den hette då.

Nu måste staden flytta, eftersom gruvbrytningen orsakar sprickor i marken. Runt 2004 insåg bolaget att stora delar av centrum måste rivas.

Sedan dess har det som LKAB kallar stadsomvandlingen pågått. Några gamla kulturbyggnader flyttas i sin helhet till nya platser, men de flesta hus köps upp av bolaget och rivs. Nya hus byggs cirka tre kilometer från det gamla centrum.

LKAB bekostar allt.

Rivning och flytt sker i etapper, och ännu återstår det mesta. Först 2035 kommer nya Kiruna att vara klart.

Konflikten består i olika synsätt på hur planerna för det nya samhället ska göras. Kommunen vill prata om helheten med bolaget, men bolaget vill diskutera varje detaljplan för sig. Järnväg och sjukhus är inte kommunen sak, enligt LKAB, utan Trafikverkets respektive Region Norrbottens.

Nu hotar bolaget med att stoppa gruvan om inte kommunen går med på detaljplanen.

Fakta: Staten och kapitalet

LKAB, som står för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, bildades 1890, då malmen hittats i Luossavaara i Kiruna. Staten gick in som delägare 1907, men från 1957 tog staten över större delen av bolaget. LKAB blev helstatligt 1976.

LKAB har gjort enorma vinster genom åren, som gått rakt in statskassan. För första till tredje kvartalet 2019 omsatte bolaget 24,3 miljarder kronor. Resultatet före skatt var under samma tid 10,8 miljarder kronor i år.

Under 2018 (helåret) omsatte bolaget 25,9 miljarder kronor. Resultatet före skatt blev nästan 6,7 miljarder kronor.

2017 omsatte bolaget 23,5 miljarder kronor, och resultatet före skatt blev nära 6,3 miljarder kronor.

2016 och 2015 är de enda år under 10-talet som bolaget inte gjort plusresultat, då malmpriserna sjönk kraftigt. Åren innan dess innebar enorma vinster.

Men LKAB har också haft kriser. Gruvan var nedläggningshotad på 70-talet.

Källa: LKAB