Dumpad i Kramfors – en resa med enkel biljett

Från norr till söder – många av landets kommuner vittnar om hur socialt utsatta skickats till dem.

Vilka är de, människorna som känner att de tvingas bort?

TT har träffat två som åkt till Kramfors med enkel biljett.

Telegram från TT / Omni
19 dec 2019, 06.48

– De sade att du kommer trivas dit du flyttar. De har lovat mycket, men jag känner att de har svikit mig. Här sitter jag och får ingenting att fungera.

Julgranen står klädd i ett hörn. De två barnen är i skolan, och på tv-skärmen i vardagsrummet pågår en lektion i svenska. 32-åriga Tirhas Ghide lutar kryckan mot soffan. Hon har svårt att röra sitt polioskadade ben och sätter sig därför långsamt ner, här i det nya hemmet i Kramfors.

"Jag har blivit grundlurad"

Hit till Västernorrland går flyttlasset våren 2018. En flytt som handläggarna i hennes förra hemkommun Österåker, där hon då bott i cirka ett år, propsar på, enligt Tirhas Ghide.

– De gav mig två blanketter som jag skulle skriva under. På den ena stod det att jag kommer att försörja mig själv utan hjälp. På den andra att jag kommer flytta härifrån på grund av att jag inte klarar min ekonomi. De papperen fick jag välja mellan, berättar hon för TT och fortsätter:

– Eftersom jag inte hade något alternativ valde jag att flytta. De betalade tåg och sedan hyrde de en lastbil för att jag skulle kunna flytta mina grejer.

Med sig får Tirhas Ghide ett kontrakt till en privatägd hyreslägenhet i Herrskog, en mindre ort utan affär och med sparsam kollektivtrafik, belägen två mil utanför Kramfors.

– Jag är handikappad och kan inte röra mig. Jag har två barn. Jag kan inte gå var jag vill och kan inte hjälpa barnen.

Tirhas Ghide skakar på huvudet åt Österåker kommun.

– Jag har blivit grundlurad. De lovade hiss, affärer... Ingenting stämde.

Sedan dess har Kramfors hjälpt henne att flytta till ett mer centralt boende.

Kramfors: 18 hushåll dumpade

Förr bar man fattighjonen över sockengränsen, säger Kramfors kommunalråd Jan Sahlén (S) torrt och vänder sig till socialchef Inger Bergström som sitter bredvid.

Social dumpning är inget nytt – men tidigare brukade socialtjänster höra av sig inför flytt. Då samarbetade man med varandra, konstaterar hon.

– Det är klart att man måste få flytta även om man inte har ekonomi, men då har vi gjort överföringar för individens bästa. Inte att de kommer hit och gråter, säger hon.

– Nu har vi haft ärenden med folk som kommit hit och gråtit och sagt att jag vet inte var jag är någonstans, jag vill inte vara här.

Hur många har då enligt Kramfors "dumpats" här?

57 individer – enligt kommunalrådet och socialchefen. Efter ökade kostnader för kommunens välfärdsnämnd satte de sig ner och började räkna.

– Vi har gjort en kartläggning i de fall som vi har observerat där vi misstänker att det är så, och vi kan konstatera att, ja, det är social dumpning. Den sammanställningen landade på 48 individer, och sen kom ny rapport då ytterligare nio personer tillkommit, så 57.

TT: 57 individer – är det egentligen så mycket i en kommun av Kramfors storlek?

– Ja, det är det eftersom vi har 300 hushåll med försörjningsstöd. 18 hushåll upplever vi som dumpade, svarar Inger Bergström.

"En order uppifrån"

Vem ligger i så fall bakom? Moderatstyrda kommuner, hävdar Jan Sahlén bestämt.

– Det är framförallt Solna på slutet, och Sigtuna har eskalerat med, säger han och fortsätter:

– Jag har varit i diskussion med dem via media. De anklagar mig för att vara lögnare.

Men Kramfors har också ringt upp kommuner som skickat hit folk, säger Inger Bergström.

– Då har det ofta varit svar som ”det här är inget som jag som handläggare kan påverka utan det är order uppifrån att vi måste göra på det här sättet”.

Intervjun inne i kommunhuset lider mot sitt slut. En mil därifrån – i brukssamhället Bollstabruk – är gatorna tomma när decembermörkret faller efter klockan tre.

I ett av husen har familjen Mohseni precis hunnit packa upp sina få tillhörigheter. De har flyttat till ny lägenhet, eftersom den förra bostaden saknade badrumstak och hade fuktfläckar på väggarna.

– Inte bra för barnen, säger pappa Issa och visar upp bilder därifrån på mobilen.

"Du måste flytta till Kramfors"

Varför familjen hamnade i just den lägenheten i Bollstabruk beror på Sigtuna – kommunen där familjen bodde först, enligt Issa.

– De sade "vi har inte lägenhet", säger han och fortsätter:

– Jag sökte och hittade lägenhet i Sigtuna i första hand, och frågade min handläggare. Men de sade nej. För dyr.

Egentligen spelar det ingen roll var han själv bor, säger Issa. Familjen har under sin tid i Sverige redan hunnit bo i flera kommuner.

Frun Zahara inflikar på mycket knapp svenska att vännerna finns i Stockholm. Issa hade dessutom jobb som vaktmästare i Märsta i Sigtuna kommun. Och döttrarna trivdes där.

– Sen kommer jag hit, jag har inte jobb här, säger Issa.

– Jag kämpade, men de sade nej och sade "du måste flytta till Kramfors".

Fakta: Tillfälliga bostäder – så funkar det

Bosättningslagen, som infördes i mars 2016, ger Migrationsverket rätt att fördela nyanlända som fått uppehållstillstånd mellan Sveriges kommuner.

En kommun blir då skyldig att erbjuda tak över huvudet.

Hur länge åtagandet om bostad gäller slår lagen dock inte fast. Kommuner har därför valt att tolka det här på olika sätt.

En del har beslutat att säga upp nyanländas tillfälliga bostadskontrakt efter två år, när den så kallade etableringstiden (som erbjuds nyanlända som aktivt deltar i en etableringsplan hos Arbetsförmedlingen) löpt ut.

I flera kommuner erbjuds nyanlända som riskerar att bli bostadslösa hjälp och stöd för att försöka hitta en egen permanent bostad.

På Täby kommuns hemsida står exempelvis att man har "en boendekonsulent som informerar om hur och var det är möjligt att söka bostad i Täby, Stockholmsområdet och hela Sverige. Boendekonsulenten hjälper även till med kontakt med fastighetsägare/hyresvärdar om den nyanlände har svårt med språket."

Källor: Täby kommun , Lidingö kommun, Bosättningslagen (2016:38) , Hem och Hyra , Sveriges Allmännytta och Migrationsinfo