Foto: Polisen

Petersson: Objektivt är det fråga om förtal

Efter tre år som förundersökningsledare lägger Krister Petersson ned utredningen av Palmemordet – och pekar ut en misstänkt gärningsman.

Här berättar han för TT om vad som skulle kunna ligga bakom mordet, och hur fokus hamnade på Stig Engström, "Skandiamannen".

Telegram från TT / Omni
10 juni 2020, 18.55

– Vi startade med att gå igenom personerna på brottsplatsen och kontrollera deras uppgifter en gång till, och då är det en person vars uppgifter är svåra att kontrollera. De stämmer inte överens med vad någon person har berättat i övrigt. När dessutom den här promemorian dök upp, som visar hur polisen avfärdar Stig Engström på felaktiga grunder, så var det en förklaring till att han varit helt ointressant i utredningen. Jag har inte en sådan övertro på mig själv att jag tror att jag är den enda som sett Stig Engström, utan förklaringen till att han blev ointressant i utredningen var ju att man bortförde honom. Och bland 10 000 andra personer kom han långt ner på att göra-listan, säger Krister Petersson.

TT: Hur resonerade du kring beslutet att namnge honom?

– Rent objektivt är det fråga om ett förtal av avliden från min sida, det är tveklöst på det sättet. Lagstiftningen innehåller dessutom vissa andra delar som är relevanta här. Det vill säga: finns det ett stort allmänintresse och kan jag visa skälig grund för mitt påstående så är det inte ett förtal av avliden. Det stora allmänintresset behöver vi inte diskutera närmare, och jag anser att det jag presenterat har givit mig skälig grund till det påstående jag gör. Därför tycker jag inte att det är brottsligt att han namnges.

TT: Det betyder också att du är hyfsat säker på Engströms inblandning?

– Jag kan konstatera att hade jag varit förundersökningsledare för 34 år sedan hade han tveklöst blivit frihetsberövad av mig. Men jag är inte dummare att jag förstår att det inte räcker för en fällande dom, det måste till ytterligare utredningsåtgärder. Men tveklöst är det så att han är misstänkt på en sådan grad att jag hade frihetsberövat honom.

TT: Det har redan lyfts kritik om att underlaget till beslutet är för tunt.

– Jag har inga invändningar mot att folk har åsikter. Jag har blivit utsedd till förundersökningsledare, det är jag som haft tillgång till materialet och det här är den slutsats som jag kommit fram till. Jag har inget problem med att folk har andra åsikter.

TT: Hur långt har ni kommit kring utredningen av Stig Engströms tillgång till ett mordvapen?

– Man kan säga att vi vet att han inte är obekant med vapen. Han har varit anställd inom det militära och medlem i skytteföreningar. Sedan så har han haft en bekantskapskrets där det funnits vapen, så det finns ett flertal vägar som han skulle ha kunnat få ett vapen ifrån.

TT: Men varför skulle han ha haft ett vapen just den här kvällen, och skjutit Olof Palme?

– Man kan tänka sig att han av olika anledningar känner sig hotad i samhället. Han bär omkring en liten väska i handen, väktarna på Skandia säger att det brukar han gå omkring med. Jag kan inte svara på i dag hur det var, det hade varit lättare att utreda om han varit i livet om han brukade vara beväpnad jämt och ständigt. Men jag menar att de omständigheter jag lagt fram visat att han måste ha varit beväpnad den här kvällen.

TT: Vad skulle motivet ha varit?

– Spekulationer är inte något som jag är så oerhört förtjust i att göra, speciellt inte när jag inte kan kontrollera dem mot hans uppgifter. Men jag kan ta som ett exempel den intervju Stig Engström ställde upp i 1992 där han förklarar att det kanske är en person som inte hade för avsikt att mörda utan sökte kontakt, blev avsnäst av Palme och det tände till. Det låter ju närmast som en förklaring till det som hände den här kvällen. Så det måste inte vara så att man gått och planerat detta länge, att nu ska jag skjuta Palme. Det kan ha varit en stundens ingivelse också.

TT: En slump att de råkade träffas just där och då?

– Det är inte första gången i världshistorien ett våldsdåd dyker upp av en slump.

TT: Hur har bristerna i utredningen påverkat era möjligheter att i dag jobba med fallet?

– Problemet är att det gått 34 år. Jag kan inte gärna göra om åtgärder som vidtagits eller borde ha vidtagits för länge sedan. Så det är naturligtvis en svårighet och någonting vi har tvingats att förhålla oss till. Men man får ju gilla läget, höll jag på att säga. Vi kan inte trolla med knäna.

TT: Varför var utredningen så undermålig?

– Det är inte min position att vara recensent av den tidigare förundersökningsledningen, men det var ett uppmärksammat fall som gjorde att man kanske frångick sedvanliga procedurer. Närmare än så vill jag inte recensera mina föregångares arbete.